Tidigt i år fick många Linux Mint-användare veta att den Ubuntu Linux-baserade distron skulle introducera sin egen uppsättning appar som heter X-apps i Linux Mint 18, och detta har varit sant hittills, när du om de nya features i betaversionen av Linux Mint 18 Cinnamon.
Vad är X-appar?
Det är ett nytt projekt som startats med syftet att producera generiska appar för traditionella GTK-skrivbordsmiljöer som Cinnamon, MATE, Xcfe plus resten. Det är avsett att utveckla kärnappar som kommer att smälta ihop väl med ovan nämnda skrivbordsmiljöer och göra sig av med appar som inte integreras bra utanför dessa skrivbordsmiljöer.Därför, när ändringar eller nya funktioner läggs till i en app, kommer det att gälla för alla skrivbordsmiljöer.
Huvudfunktionerna i X-apps
De flesta apparna erbjuder helt enkelt befintliga funktioner, därför behöver användarna inte oroa sig för att behöva lära sig något nytt för att använda dem.
Vad fungerar faktiskt bättre: Desktop Dependent Apps kontra Desktop Independent Apps
Efter att ha gett dig en rättvis höjdpunkt i X-apps-projektet kommer du att inse att dessa appar är skrivbordsmiljöberoende, fungerar och integreras korrekt med de traditionella GTK-skrivbordsmiljöerna som vi nämnde ovan. Å andra sidan, är skrivbordsmiljön oberoende appar som Thunderbird, LibreOffice och VLC som kan fungera på de flesta om inte alla skrivbordsmiljöer inklusive KDE, GNOME, och det är också en plattformsoberoende programvara och fungerar på större operativsystem som t.ex. som Windows och Mac OSX plus många fler. Ett faktum med dessa appar är att deras utveckling inte är inriktad på någon plattform eller skrivbordsmiljö, de fungerar helt enkelt överallt men frågan är om de kan passa någonstans när det gäller korrekt integration med ett skrivbord.
Du kan faktiskt titta på argumentet ovan i två möjliga idéer:
Här skulle skrivbordsmiljöer ha små appar som erbjuder grundläggande funktioner och funktionalitet för användarna, väl integrerade med användargränssnittet. Och du kommer att inse att Linux Mint X-apparna faktiskt faller under den här beskrivningen.
Under detta skulle utvecklare behöva skräddarsy användargränssnittet för varje skrivbordsmiljö men behålla och erbjuda flera centrala plattformsoberoende funktioner.
Som en avslutande kommentar tror jag att det är fördelaktigt att överväga och underhålla båda idéerna här, skrivbordsmiljöer måste ha sina egna appar som användarna enkelt kan anpassa sig till, och att utveckla skrivbordsmiljöoberoende appar är avgörande för att erbjuda användarna ett brett utbud av appar som de kan tycka är mycket produktiva och erbjuder avancerade funktioner och funktioner. Detta är ett viktigt argument då förekomsten av flera Linux-distributioner och skrivbordsmiljöer alltid är en stor utmaning för nya Linux-användare när det gäller vilken man ska välja och hålla sig till. Vad tycker du om den här frågan? Du kan dela dina tankar via kommentarsektionen nedan.